Hey, don't write yourself off yet
It's only in your head you feel left out

Or looked down on
Just do your best
Do everything you can
And don't you worry what their bitter hearts
Are gonna say

It just takes some time
little girl, you're in the middle of the ride
Everything, everything will be just fine
Everything, everything will be alright

WOHO! Tyskland vann igår! Bästa låten, lätt asså. Hon var förjävla bra. Småsöt också. Låten får en, i alla fall mig, att bli så himla glad och danssugen typ. Hennes uttal är inte direkt den bästa, speciellt när hon ska säga "love", men det är det som får låten att bli aningen speciell. Vad tycker du, vann rätt låt, om inte vilken borde enligt dig ha vunnit?

Idag är det i alla fall Morsdag. Det har "firats" genom att ha åkt upp till mormor & Åke, ätit middag osvosvosv. Halvsegt, faktiskt.

Men idag har jag faktiskt mått helt okej, fortfarande lock för öronen med det knastrar i alla fall inte när jag sväljer. Tack&lov.

Vaknade precis. Sovit enda sen jag kom hem från stan. Fy vad jag känt mig dålig. Så förlåt om jag smittat ner någon, eheh. Och att ta örondroppar bara för förkyldning... aldrig mer! Det var som att ha lock för öronen gånger 100. Var mer eller mindre halvdöv på ena örat. När jag satt på bussen påväg in lyssnade jag på musik... Högsta volym lät nästan som lägsta. Lite läskigt faktiskt. Sen när jag tog av hörlurarna fick jag cepeont i örat, mysko.

Träffade i alla fall först Katta. Vi gick till Rockhouse och sedan småsegade vi påvägen tillbaka till stan fastän vi mycket väl visste att Malin stod och väntade på oss, hehu. Snela heztar asså.

När vi var inne i självaste Nordstan träffade vi tvillingarna Pernilla och Sofia, Kortis-Emma, JoJo och Joanna.

Efter någon timma, då Malin gått och alla hade stuckit till 4 gott, smög jag och Emma ut ur affären och stack till McDonalds.

Emma; *Kollar på mannen bredvid henne* Kollar snabbt bort*

Mannen bredvid; *Kollar ner på Emma*

Efter en stund;

Mannen bredvid; *Kollar ner på Emma* Går det bra?

Näsan rinner. Nyser varannan minut, kanske överdrev en aning, men ofta i alla fall. Lock för öronen som vägrar släppa. Ont i öronen. Smått irreterande hals som gör lite ont. Förklydningen tajmar verkligen in det, oja.. Men ska palla mig in till stan imorgon i vilket fall som helst. Men lovar att inte gå i byxor som slutar vid knäna eller högre upp, sådant som jag gått runt i, i ett par veckor nu fastän det regnat lite då & då, så får faktiskt skylla mig själv. Ehe. Vet inte om jag fått öroninflammation - igen.. fast egentligen får jag nästan alltid ont i öronen när jag är förkyld så ja.. är det ens normalt att få det?

Men ska nog ta örondroppar(uäh, så jävla obehagligt)och sedan försöka sova en stund. Lär somna aningen bättre när jag känner mig varm, trött och hängig. Fast ja, vem vet. Jag kan ju vara dödstrött flera dagar i rad men ändå somna efter 3-7 timmar så att ja.. Aja, natti! 

Nyss pratat med käraste Malin slash Man i telefon. I närmare 2 timmar och 30 minuter, astrevligt. Och det fick mig att längta ännu mer till lördag. Alldeles för länge sedan vi sågs asså. Sist var när vi sprang(allvarligt, vi sprang verkligen)på varandra inne i Nordstan när hon var med Katta, och jag var med Kortis-Emma och vi hade precis träffat Pernilla(Syster)och hennes pojk, och då pratade jag och Malin med varandra i typ tre minuter, knappt det? Så kommer bli mer än bara underbart att få spendera en hel dag med henne inne i stan, först vara ensamma och sedan träffa folks. Det kommer bli asnajjjs!

Förut när jag kom ut ur duschen la jag märke till ett blåmärke på smalbenet. Det är grönt, och då menar jag verkligen grönt! Typ mintgrönt? Läskigt. Minns inte att jag slagit benet i nåt... eller någon... men ah.

Konstiga Svergieväder. Soligt ena minuten och regn andra. Och under tredje ska det vara sol OCH regn. Weird!

Imorgon är det spanska prov. Funderar på att lämna in det utan namn, med tanke på att jag inte lär skriva så mycket och ha fel på det jag väl gör? Ingen kommer märka nåt ändå om jag slarvar lite med stavningen, hm... Kanske!

Iförrgår, tror jag det var, höll jag mitt föredrag för Agne på engelskan, man skulle prata om vadsomhelst i 2 minuter. Fick VG+! Åh, jag trodde att jag bara skulle få G för jag började stamma asmycket, tappade bort mig imellanåt, kom inte på vad vissa saker hette och ibland kom jag inte på vad mer jag skulle säga osv. Usch! Och elak var han också, pratade i en extra minut utan att han sa något. Inte snääällt!

Bara två eller tre veckor kvar utav skolan, fan vad underbart asså. Det känns inte som att det var så himla länge sen vi var tillbaka efter sportlovet, eller vilket lov det nu var, och det var över tjugo veckor kvar. Tiden går så jävla fort alltså!

Jag längtar till helgen, då jag ska träffa Malin, min käraste man på lördagen.

Gårkvällen var aningen hemsk.

Tack, Asta, underbara söta Asta, jag älskar dig, tack. Du anar inte hur mycket dina ord betyder, och lugnar en panikslagen Johanna som är helt förvirrad.

Jag vill bara att gråtattackerna ska sluta, att allt ska bli bra igen, så som det var förr. Är det för mycket begärt?